Att ha oflyt..

Ja, ingen vidare avslutning på denna tisdag. Jonas är och köper vår middag just nu (pizzamat..) för att vi inte vågar ha barnen i köket. Där luktar det plast, bränd sådan. Hur lyckas jag? Just nu arg på mig själv... Hade ugnen på värmning då jag och Herman gjorde matmuffins. Kollade inte att ugnen var tom utan märkte först att det luktade smält plast. Täcklocket till micron låg i ugnen och det är jag själv som lagt det där. Klant!

Så muffinsen gräddas hos grann-Conny och jag har dukat i tv-rummet som är på markplan.

Lyckades i alla fall att lägga över lite bilder:

En konstruktion som gör att Herman kan ha dörren öppen till sitt lego-bygge men Edith kommer inte in.

För att få i mat gäller ibland en del distrakterande saker eller allehanda sånger och ramsor och tittut-lekar. Fast hon är ofta glad ändå!

Såhär fin är isen i området nu, tövädret och nu dagens kyla har skapat en blank och stenhård yta. Nu säger Herman att han kan tänka sig åka skridskor, nu ska vi bara skaffa ett par också.. Oftast är han nöjd att sladda omkring på isen. Vill inte pressa honom till vare sig skridskor eller skidor (eller annat) utan låta honom testa när han känner för det. Och nu verkar han redo för att testa i alla fall..


I kväll lägger jag lite tid på att göra färdigt det sista på mitt pass som jag har imorgon. Får ibland för mig att jag ska kunna koncentrera mig på detta när barnen är vakna och i närheten men det gåååår ju inte så bra. Oftast. Idag slutade det med att Herman hellre ville lyssna på Spöket Laban och bad så snällt att jag gav efter till slut. Och gick upp för att göra matmuffins...