När det ringer från "dagis" vid halvtvå-tiden, då vet man redan innan man startat samtalet vad det kommer handla om. Man vet redan innan att man kommer hinna tänka "nej inte nu". Och man vet att man på några få sekunder kommer ställa om från jobb-fokus till barn-fokus. Som idag.
Dumma dumma mig som igår gladde mig åt en helt feberfri eftermiddag och en feberfri natt. Nu har Herman fått tillbaka sin feber och sitter och snörvlar i soffan framför ännu en omgång barn-tv. Ska man nånsin lära sig? Ska jag nånsin lära mig att det är alltid lika bra att ta en dag till hemma, att ta dem till dagis för snart leder ofta till bakslag och innebär ytterligare någon dag hemma?
Och jag tror inte (hoppas) att nån misstar sig och får för sig att jag inte älskar mina barn för det är klart jag gör. Massor. Men att vara engagagerad på jobbet och jobba på ett systematiskt sätt, dessutom hinna ifatt när man varit hemma är inte alltid så enkelt..
Jaja, medan Herman vilar upp sig är Edith pigg i alla fall så hon och jag har varit ute och klippt gräset och kollat lite fåglar och blommor. Vackra höstdagar nu! I kväll väntar vi hem Långe Herr Pappa som varit borta i jobbet ett par dagar.
Uppdriven från frö till blomma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad glad jag blir när du skriver en liten hälsning till mig!