Den långe och den korta

Fick göra skäl för julmaten och kom ut på en löprunda tillsammans med min man idag. Välbehövligt och roligt! Vi ser nog lite roliga ut där vi kommer, jag och Jonas. Han är 1.95 lång och älgar på med sina långa ben. Jag är drygt tre decimeter kortare och brukar kompensera denna skillnad med klackar i vanliga fall, dock är ju detta lite svårt när man är ute och springer. Löparskorna är ju liksom så höga som de är…

Men i alla fall, han har en grej och det är att han måste springa snyggt så fort han är i närheten av någon som skulle kunna se honom, för mig är detta faktiskt inte så viktigt utan jag springer nog likadant var jag än springer. Så när han springer snyggt så liksom sprätter han ut sina meter-långa ben ännu mer och får då ett ännu längre löpsteg= jag hamnar direkt två meter efter!

Dessutom har jag en egenhet och det är att jag blir fasligt röd i ansiktet när jag springer, det spelar liksom ingen roll vad det är för temperatur eller i vilken form jag är i. Jag blir alltid väldigt röd!

Så vi ser nog lite roliga ut för den som kikar ut från sitt köksfönster när vi springer förbi. Han, lång och och med långa lätta löpsteg skuttar spänstigt förbi - dragande på sin lilla kortare fru som dessutom är extremt röd i ansiktet. Liksom, att han är ute efter att göra mig en tjänst och han själv skulle kunna springa både dubbelt så långt och dessutom dubbelt så fort. Att jag borde vara tacksam att han lite förbarmar sig över mig..

Men jag bjuder på den - 8 roliga kilometrar i omväxlande terräng gör att jag känner mig pigg efter julhelgen och dessutom lite mer redo för jobb nu i veckan.. (Och Jonas, han var nog faktiskt mer andfådd när vi väl kom hem. Så det så!)