Okidoki

Min son har lärt sig ett nytt uttryck, på dagis eller från filmen Bilar vet jag inte.

Han säger okidoki typ heeeeela tiden.

Ska vi äta? Okidoki

Stäng av tv. Okidoki

Nu parkerar vi cykeln. Okidoki.

Dags att borsta tänderna. Okidoki

Å ena sidan sätter det sig på hjärnan men å andra sidan är han väldigt samarbetsvillig.

Och inte nog med det. Han pratar mer och mer östgötska ju äldre han blir. Inte till min förvåning kanske med tanke på att vi faktiskt bor i Östergötland men till hans pappas fasa. Varför pratar han inte värmländska?? Det är ju svårt att uttrycka dialekter i text men han säger liksom inte godis utan mer som goudis. Säger inte ris utan mer som r(e)is. Säger inte nej utan mer naij.

Nu hoppas jag på en bättre natt än de två föregående, Edith vaknar så ofta och gallskriker och somnar inte om på en stund. Och när hon somnar om så ska det helst vara bredvid mig, sover bara den första delen av natten i egen säng just nu. Nån trodde att det kan vara en utvecklingsfas då hon precis lärt sig resa sig upp. Kanske, det enda som känns säkert är att alla rutiner med bebisar ändras ganska ofta.