Rutiner, vanor och en stund i skogen

Förkylningen börjar ge med sig men hon har vant sig vid att inte somna själv, lilla tjejen. Sitter med henne i famnen tills hon somnar, samma procedur när hon vaknar på natten. Det går oftast ganska snabbt att söva henne på detta viset men hon börjar bli lite tyngre så i och med det börjar det bli dags att fundera på HUR vi ska lägga om hennes vanor. Jag ammar fortfarande så det är jag som är uppe med henne om nätterna. Kan kännas lite slitigt, allra helst som Jonas åker tidigt till jobbet och jag då går upp med kidsen och sällan får sova ikapp.

Herman lärde sig till slut att somna om själv, minns att vi körde nån "sovahelanatten" kur (light) men det var annars samma med honom. Vakna, amma, somna.. Flera gånger varje natt. Länge. Det misstag jag kan se i efterhand att vi gjorde med honom var att börja ge honom välling på nätterna. Kan man äta då så slipper man ju äta på dagen. Han åt inget på dagarna då men massor på natten. Det gör jag inte om! Så hellre fortsätter jag att amma ett tag till, det är ju i alla fall smidigt!

Ja, jag vet. Detta är livet för en småbarnsförälder men jag tittar på mig själv i spegeln och är inte så förvånad över att det finns nya linjer och rynkor i mitt ansikte.. Och ännu värre, har hittat grå strån i håret - hu!! Ja, jag loggar 34 år nästa gång så det hör väl till. Även om det är tufft att inse fakta!

Herman fick en Rori-bilväska i sin adventskalender häromdagen så på bilden ser ni hur han stolt förevisar denna väska för sina systrar. Gullunge!

Efter en stunds pulkaåkning och intensivt barnliv tog jag en skidtur i spåret innan middagen. Så himla vackert det är med all snö! Idag var det -2 grader och jättehärligt före, lyckades bra med vallningen också. Det är ju fredagskväll och kanske ingen prime-time i spåret så jag tror jag var helt själv i skogen. Vindstilla. Tyst. Vackert. Åkte utan att ha koll på vare sig klocka eller distans, åkte tills jag kände mig skönt trött bara. Kommer sova gott i natt!