En av de första gångerna som Herman hade feber var vi i Värmland och vi var oroliga över att han inte ville äta. Som förhållandevis nybliven mamma var jag superorolig och visste till slut inte vad vi skulle hitta på för att få barnet att äta. Jag ringde sjukvårdsupplysningen i Värmland och fick prata med en gullig sköterska, det hon sa etsade sig fast och jag tänker på det varje gång vi har sjuka i familjen:
-ge han ônskekôst, då äter han att nôe.
Febern håller i sig och det han vill ha är vatten, äppelcider, äppleklyftor och mariekex. Han petar i fikat men får i varje fall i sig lite. Temperaturen ligger konstant strax under 39 grader. Aktiviteten för morgondagen framflyttad!Den här lilla fröken är pigg och glad i alla fall, hennes enda bekymmer är nog den här virriga frisyren hon dras med! Nävars, det är inte så farligt men det är bara några dagar till ettårsdagen och hon ska få ha sin första lilla tofs eller hårband.
Åh herrejävlar vad söt hon är!
SvaraRaderaTack! Jag håller med, helt opartiskt förstås:-) Måste brås på mig.. Eller, sin pappa!
SvaraRaderaVilka söta barn du har! Klart att lilltjejen ska få ha en tofs! :-)
SvaraRaderaÖnskeköst.. det var ett bra ord som jag ska ta efter.
SvaraRaderakram och vi ses på onsdag