Grannens krokusar i slänten..
Sonen, bygger bo till en liten geting som tydligen överlevt vintern. Fast helst ville han att det skulle komma en igelkott för att bo i boet. Eller en kanin. Eller kanske en snigel.
Och vem tror ni är stoltast!?
Vi har övat på att cykla utan stödhjul och vips så bara kan han det! Häftigt! Första kvällen när han liksom klarade att cykla flera hundra meter helt själv fast med pappa Jonas ett par tre meter bakom sig kunde man höra honom i kvarteret:
JAG KAN!!! TITTA JAG KAN!!!
Glädjen och stoltheten som en sol i ansiktet på honom. Vem är egentligen stoltast, han eller jag:-)? Jag blir så otroligt glad för hans skull, superhäftigt att få se sin kille lära sig massor av grejer och bli så stor (lätt att bli lite blödig ett par dagar innan deras födelsedagar tycker jag. Tycker ni? )
Han rusade in på dagis morgonen efter och utropade högt, glatt och stolt..
JAG KAN CYKLA NU!! UTAN STÖDHJUL!! HELT SJÄLV!!
Hermanlycka.
Mammalycka.
Åh mammahjärtat svämmar över av stolthet och kärlek vid sådana ögonblick.
SvaraRaderaHärligt med vårblommor! Jag längtar efter vitsipporna. Hoppas att de kommer snart.
SvaraRaderaKram Helena
Va´roligt för Herman att kunna ta sig fram alldeles själv/Mormor
SvaraRaderaMen vad roligt! Mina grabbar cyklade i min dotters ålder, men hon är inte alls intresserad.. Konstigt!
SvaraRaderaJag förstår känslan av stolthet!
Och det här med att få bilder av mannen i bloggen är ju inte alltid lätt. Du får lirka ;)
Duktiga killen!!!! Grattis till honom idag!!!!! Stora killen!!:-)Kram
SvaraRadera