Femårsåldern

Älskar femårsåldern. För det mesta. Nej, hela tiden - bara på olika sätt.

Ena stunden stor och stark och ska bli militär, vill själv sova hos kompisar och tar hand om sin lillasyster så det riktigt brummar i hjärtat av mammakärlek. Pratar om solen och månen och att det är ju så härligt nu, när det är vår.. mamma. Ska vi plocka blommor? Och så kommer det en idé, en om nåt med pyssel eller nåt med lego som vi ska bygga ihop. Och hur många rondeller finns det egentligen i Sverige? Hur dog egentligen Tengil? Fröken X på dagis är rolig för hon leker med barnen men fröken Y verkar man klara sig utan. I affären får man seriös hjälp med att hämta grejer i olika hyllor, han vet ju precis vart allt finns nu. Och det bästa är om mamma släpper till och köper tuggummi i kassan. Kan spänna bältet själv i bilen och cykla utan stödhjul.

Andra stunden liten och hjälplös. Kan inte ta på skorna. Retar lillasyster så att jag ska bli arg, stubinen är kort när jag märker det är ”på flit”. Lyssnar inte och är i sin egen lilla värld. Eller som ikväll, upptäckte att älskade kaninen var glömd på dagis och det blev en sorglig kväll.. Både mamma och pappa fick killa på ryggen och bulla upp med andra gosedjur som kompensation. Sorgligt.

Femårsåldern..