19 kilometer senare

Tack för er support om både jobbstart och om tyg till dotterns rum! Tack!

Sitter nu både utmattad och uttröttad, men NÖJD, i soffan efter att ha sprungit 19 kilometer. För mig är det den längsta distansen jag sprungit sedan halvmaran i Stockholm för två år sedan så jag var ärligt talat lite nervös. Ska krafterna räcka? Behövs kisspaus? Räcker vattnet i vätskebältet? Kan vi hålla tempot som föreslagits?

Sprang för allra första gången med Elin som också ska springa halvmaran i september, om man kan säga att löpning är kul så hade vi kul efter vägen - höll ett tempo så vi kunde prata lite under tiden. Vi höll jämna steg och hade båda krafter som räckte hela turen. Så mycket roligare att ha löpsällskap på de längre rundorna, lättare att kunna pusha varann och få push när man märker att den andre har mer eller mindre kraft än en själv!

Så. Krafterna räckte. Kisspaus behövdes och vattnet i bältet räckte. Tempot la vi på 5.30 per kilometer och grejade det hela resan. Yes!

Nu sover barnen, jag förbereder mig mentalt på att den långa sommarperioden är över och att klockan kommer att väcka mig imorgon. Måndag morgon. Passerkort, datakort och jobbmobil är framlagt - dags att låta jobbet ta plats igen. Slut på semester och ledighet!

Gäller att tassa i ordning och iväg så tyst som möjligt så att resten av familjen får sova en stund till..

Önskar en skön söndagskväll - jobb eller ledig??