Älskade älskade tjej

 Jag älskar henne hejdlöst, den här lilla tjejen! Fina, fina hon! Hon blir två och ett halvt om bara ett kort tag och har fler miner och gester i sin repertoar än hon har klänningar i sin garderob (och då är hon ett ganska välekiperat barn, får jag lov att erkänna..). Hon är envis som synden men glad som själva solen, har en storebror som älskar henne och tycker att hon är bäst men vill det sig illa kan det hända att hon betraktas som pest också..

Hon kan rörelser och melodier till de allra flesta sånger och vill sjunga dem om och om igen. Pippi, Emil, Kajsa Kanin, En liten båt, En liten apa. Med mera. Typ väldigt mycket mera. Jättemånga gånger. Härmar danserna till det hon ser på tv eller det som andra människor gör.

 

Och hon älskar djur. Kan lätena på alla de vanligaste djuren och blir överlycklig vid prat om att träffa en hund eller en katt, eller en häst. Men när det sen sker på riktigt, då blir hon skraj och tycker det är läskigt. Vill helst sitta i mitt knä eller ännu hellre bli buren.

Under sommaren så har hon ”tryckt på knappen”. Hon har som i ett ögonblick börjat att prata helt nya ord och helt nya kombinationer av ord. Så himla fint att få vara med henne när allt detta händer, när hon själv också märker att hon gör sig förstådd på ett nytt sätt - också av människor som inte är i den direkta familjen. Idag sa hon sitt första fyrstaviga ord och verkar jag blödig så är det väl precis det jag är också - hur stort är det liksom inte att höra sin tjej börja säga fyrstaviga ord?

Vilket ord? Papegoja….