Igår var jag på systemet efter jobbet och köpte lite vin inför helgen. I kön till kassan kom jag på att jag inte hade mitt leg med mig, hade bara stoppat kortet löst i fickan för att slippa ha plånbok med mig in. Tankarna började förstås att rulla - på vilket sätt skulle jag bete mig om det var så att jag skulle visa leg? Hann också tänka att nej, det går förstås bra. Ingen skulle få för sig att fråga mig om leg! Och sen igen, va pinsamt att vid fråga behöva erkänna att jag inget leg har utan att det ligger i bilen. Klantigt liksom! Dessutom var det flera jag kände inne på systemet och jag hade ingen lust att hamna i den knipan att behöva be någon köpa ut åt mig. Herregud, köpa ut är ju olagligt! Skulle jag istället testa taktiken att be dem titta mer noga på mig, det råder inte direkt nån tvekan om att jag för ganska länge sedan passerat 20!?
Kön ringlade framåt i ganska högt tempo och snart var det min tur. Jg hade bestämt mig för det sistnämnda, att om kassören frågade så skulle jag be honom titta på hur jag EGENTLIGEN ser ut. Såja, det skulle ordna sig. Ingen fara. Hjärtat slog ändå lite snabbare..
Kassören slog in vinet och sa summan jag skulle betala, OCH BAD INTE OM LEG. Puh, ingen fara. Jag kom därifrån och kände samtidigt en känsla i magen. Jahaja, att bli 35 innebär verkligen att man inte lurar nån att man skulle vara för ung att handla på systemet. Suck!
:) Kul läsning! Ha en bra helg!
SvaraRaderaJag som för några veckor sedan insåg att jag också fyller 35 i år, var säker på att det var 34 fram till dess.....ett helt år fel, är det förträngning eller bara korkad?
SvaraRaderaHa, ha! Det är ingen som frågar dig efter du fyllt 40 heller. Eller det är i alla fall ingen som frågat mig ;-).
SvaraRaderaKramar från fru Sederblad