Allt som oftast är Herman en riktig charmör på alla sätt och vis, glad och klok att ha med att göra. Men ibland. Lite mer på sistone. Då är han inte lika glad. Eller klok. En riktig liten surkille som inte vill gå ut, inte vill äta, inte vill träffa kompisar, inte vill lyssna. Är bara sur. Att han är busig och trotsig är på ett sätt en helt egen sak, det kan jag lättare hantera med hjälp av resonemang och prat. Men surandet och det är anti-lyssnandet. Har nån annan nåt barn som surar? Hur länge ska det hålla på? 5-årsålder?
Så har det varit idag, var ett rejält surande för fula hjälmar och kalla vantar ute. Han satt på sin snowracer och var mest sur fast vi träffade kompisar och det var bara fem minus. Så pricken över i:et när även den varma chokladen var för het. Och sen för kall. Och sen var händerna för kalla. Då var det lika bra att gå hem.
Humöret på en osminkad mamma påverkas förstås också..
Men nu har vi värmt upp oss hemma och gjort en poängtavla i riktig Jesper Juul-anda. Bekräfta bara. Bekräfta allt som de gör och särskilt det som är bra! Så nu ska det bli poäng och guldstjärnor och en mammas eviga tacksamhet för kläder som tas på utan tjat, för mat som äts utan tjat och gnat, för sömn som kommer utan att mamma eller pappa kliar på ryggen i 100 år. Och sist men inte minst, en riktigt fet guldstjärna när vi vid kvällen har en go stämning hemma och har haft det hela dagen - och humöret varit mer upp än ner..
Intjänade poäng eller guldstjärnor omvandlas till godis eller leksak på lördagen. Vad tror ni? Nån som testat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad glad jag blir när du skriver en liten hälsning till mig!