Idag tog jag Edith i vagnen och Herman skulle själv cykla hela vägen till affären, det är drygt tre kilometer tur och retur om man går närmaste vägen.
Herman, jätteduktig, trampar och trampar och trampar på sin cykel och det funkar bra eftersom vi hade med rån och vindruvor. Men till slut ser jag hur han liksom kroknar den lille killen, blir så trött så trött... Utflykten slutar med att jag får kroka på ståbrädan och så parkerar vi cykeln 500 meter hemifrån. Den får vi hämta imorgon!
Så idag har han varit trött. Och blir han trött så blir jag trött eftersom den ena konflikten avlöser den andra och den tredje. Vi har haft Carl här på lekträff och kloka mammor (jag och Ida) såg till att ha pojkarnas blodsocker på en skaplig nivå hela tiden. Bästa sättet att undvika fler konflikter än nödvändigt!
Nu sover de små underverken, vi bänkar oss framför den avslutande partiledardebatten och försöker att lyssna objektivt på de olika blocken...
det blir inte Vättenrundan för Herman innan han är i alla fall fem va!?
SvaraRaderaHmm.. nej jag tror inte det.. Lite tufft att cykla så långt med stödhjul:-)
SvaraRadera