Bara några dagar kvar..

 Hej där ute.. Hoppas att allt är bra med dig som tittar in här. Jag är inte en så flitig bloggare just nu, ville bara säga att jag är medveten om det.

Fokus på annat. Jobb till exempel, väldigt mycket jobb så här  innan helgerna. Är på väg att gå in i ett, för mig, nytt uppdrag efter nyår så jag lägger mycket tid på att planera och lyssna för att kunna vara snabbt igång efter årsskiftet. Ny utmaning helt enkelt!

Långa dagar och snoriga och lite hostiga barn på hemmaplan. De längtar lika mycket efter ledighet som jag och Jonas nu - fast det gör vi väl alla va? Bara några dagar kvar nu..

Ha fina dagar så länge, jag är tillbaka här förr eller senare..

Snömorgon

 Under natten har det fallit ytterligare en decimeter snö! Helt otroligt var all snö kommer ifrån - och var den ska få plats på våra gator? Men vackert är det, så himla vackert när det lägger sig över träd och buskar.

Min vecka på jobbet var både hektisk, stressig och rätt omtumlande så kanske var det inte så konstigt att jag däckade i soffan redan nånstans i början av Niklas Strömstedts Tack För Musiken igår. Men men. När Edith vaknade tidigt nu på morgonen hade jag verkligen sovit klart och kändes det bara mysigt att gå upp, tända massa ljus och vara med barnen.

Och nu har vi en lång och oplanerad helg framför oss. Jag längtar efter dagsljus och frisk luft så en vända i pulkabacken blir det nog, och kanske längdskidspåret är spårat?

Vad ska ni göra i helgen?

Intensivt!

Just nu kommer livet emellan för att det ska bli så värst mycket bloggat av. Jag gick en tvåtimmarspowerwalk med Jenny igår, tränade CXWorx för Eva i morse och hade en sehr händelserik dag på jobbet idag. Det är mycket att göra just nu och det blir allt annat än långtråkigt! På dagis åker barnen pulka och hämtas hem rödblommiga och trötta. 

Funderar på lite julgodis tillsammans med barnen, till exempel LCHF-Snickers! Ja, det blir väl nån sockervariant och pepparkakor till dem också men detta recept hittade jag hos LCHF-guru Anna Hallén. 

Smält 70 % mörk blockchoklad.

Blanda i jordnötter.

Bred ut på bakplåtspapper, låt stelna.

Bred på sockerfritt jornötssmör. Gärna även hela jordnötter…

Smält mer choklad och bred på. Låt kallna.

Sen är det bara att bryta lagom stora (lagom små kanske det bör stå) gobitar och njuta. Går också att göra i små muffinsformar. Kom ihåg… bara en per dag. Det spelar ingen roll att det inte är fusk eller onyttigt. Godis blir aldrig nyttigt och är alltid ett sämre val än mat.

Asch, den där lilla sista detaljen var ju lite trist förstås men visst låter det rätt gott!? 

En bra fredag!

Hoppas ni också har en bra fredag!

Min fredag har varit osedvanligt bra - hade en riktigt go känsla när jag cyklade till jobbet tidigt imorse. Vetskapen om att få träffa kolleger och medarbetare efter flera dagars frånvaro kändes rolig och innehållet denna fredag blev också bra. En resa till grannstaden och sen några timmars datortid som avslutades med att jag och en kollega inventerade Panduro i centrum. Det var kul! Så kul att vi bestämde oss för att göra det snart igen och då avsluta utflykten med ett glas vin!

Nu så! Barnen sover och jag ska umgås lite med maken innan hopp-i-säng. För ni förstår, imorgon ringer klockan tiiiiiiiiidigt..

Q som i..

Q som i kvartal, eller Q1-Q4 då..

Det här med Q är något vi använder oss av i mitt arbete för att beskriva när olika saker eller aktiviteter ska genomföras under året, främst då verksamhetsplanering av olika slag. Sen när vi är mitt uppe i de där Q:na tänker i alla fall inte jag så ofta vilket Q vi är i, utan jobbar på med det som behöver göras.

Men just Q4 som vi är inne i nu är speciell på så sätt att vi lever och andas 2012 men samtidigt planerar för hur 2013 ska se ut. Året ska avslutas på ett snyggt sätt, även om det just nu är mer av framtidstankar som vi diskuterar på olika sätt.

Lägg till på det att november ingår i Q4 och att det ofta innebär en del korttidsfrånvaro i form av influensa, magsjuka med mera. Och mörkret… Detta eviga mörker innan adventsljusstakarna och luciafirande tar vid. Men men, sen blir det Q1 och allt blir ljusare igen!

Mitt bidrag i min egen bloggutmaning A-Ö som jag är så glad över att alla dessa fina bloggare deltar i, varje dag eller sporadiskt! Kolla in dem vet ja! Och ha en fin helg!


Anneli Hönan Anna SvartVittochRött Martunia HönaPöna Karro Hemma på Sjuan Dagar av Lycka Meam Die Creando Melody Ab imo Pectore Elvornas Hem Home to Tiny Karin Mitt så kallade liv Lisa Lifestyle by Lena Jossan le Petit Jardin Maria Wikers liv Sandra

Hemma

Med fleeceväst, tofflor och tofshår jobbar jag hemma idag. Det är lugnt och tyst. Köksklockan tickar och jag dricker kaffe. Och the. Och har det bra. Får mycket gjort.

På jobbet sitter vi i landskap och jag tycker att det är en ganska bra grej. Det är trevligt att morsa på kollegerna på morgonen och det är lätt att hålla koll på vad som är i görningen. Men det finns vissa dagar då behovet av att sitta ifred är stort och nu när vi dragit igång årets lönerevision så har jag behov av ganska lång ostörd tid. Det är mycket som ska planeras och förberedas så därför stannar jag där jag är idag. Och har det bra. Får mycket gjort.

Passar på att hämta hem barnen lite extra tidigt bara, vill ta med dem och plocka fina rödgula lönnlöv! Läge för det va!!??

Önskar alla som läser en riktigt fin torsdag idag!

Frågor och förberedelser

Nu blev det en sån där förmiddag när det blev tyst i huset och det känns så väldigt väldigt skönt… Mannen körde Mathilda till simskola och tog sonen med sig, farmor och farfar tog dottern på en promenad i omgivningarna.

Jag har ju skrivit om det här förut, att det är skönt när det blir tyst. När bara diskmaskinen brummar och altandörren står öppen. Och tystheten och lugnet är väl extra uppskattat just för att det inte händer så ofta och då bara varar någon timma. I vanliga fall är huset fullt av saker att fixa och frågor att besvara (mamma var är min bil? Sara har du sett min borste? mamma jag vill inte ha de här byxorna… har du tvättat min tröja?, aj hon slog mig..)

Men nu är jag helt allena och ska sätta mig vid den andra datorn, den som innehåller jobbet. Jag kommer att vara gräsänka i veckan vilket innebär både lämna-hämta på dagis och det brukar krävas lite kvällsjobb för att få ihop vardagen då. Vill inte ha barnen på dagis mer än vanligt även fast jag är själv, de är trötta i veckorna så det räcker ändå.

Så. Jag tar helt enkelt och förbereder mig! Guuuud, så himla smart va!?

Ha en härlig söndag!

En tisdag is coming up!

Önskar en fin tisdag!
På schemat idag står en rad olika möten, en jobbresa tur och retur till grannstaden och förhoppningsvis inga samtal från dagis om att nåt av barnen blivit sjuka. Har lite dålig magkänsla nämligen…

Mer på schemat står också ett intervall- och backpass i skogen. Det är veckans tyngsta pass så förhoppningsvis hänger nån av de andra tjejerna på så vi kan peppa varann!

(bildcollaget har jag gjort här..)

När det blir vardagsmåndag igen

Tack för ert pepp om löpningen! Värmer! Vill bara dela med mig av vännen Jennys underbara kommentar som fick mig att skratta så tårarna rann: 

Jag tror inte du förstår hur bra jag tycker du är! 19 km bara sådär, några rader å så var det bra med det. Jag hade jävlar i min låda skrivit en bok om jag klarat av den distansen! Stor kram och några rejäla dunk i ryggen! 

Tack Jenny:-) Benen är rätt stumma idag så jag är glad för vilodagen och att det enda jag belastat benen med idag är cykeltur till och från jobbet.. 

Jobbet ja. Första dan. Tar några extra minuter att komma in i alla system och minnas koder och rutiner - sen är det precis som vanligt. Lustigt att det sitter i ryggmärgen! Lugnare tempo nu när många är på semester vilket är väldigt skönt, det blir tillräckligt med tempo sen ändå! Har ägnat stora delar av dagen åt nåt så raffinerat som behörighetsuppföljning för arbetsgruppen, en uppgift som bara är sååå lätt att skjuta upp. Länge. 

Här hemma packar dottern sin väska, hon och syskonen ska på egen liten semester till farmor och farfar några dagar. Ett helt eget litet äventyr för dem!

19 kilometer senare

Tack för er support om både jobbstart och om tyg till dotterns rum! Tack!

Sitter nu både utmattad och uttröttad, men NÖJD, i soffan efter att ha sprungit 19 kilometer. För mig är det den längsta distansen jag sprungit sedan halvmaran i Stockholm för två år sedan så jag var ärligt talat lite nervös. Ska krafterna räcka? Behövs kisspaus? Räcker vattnet i vätskebältet? Kan vi hålla tempot som föreslagits?

Sprang för allra första gången med Elin som också ska springa halvmaran i september, om man kan säga att löpning är kul så hade vi kul efter vägen - höll ett tempo så vi kunde prata lite under tiden. Vi höll jämna steg och hade båda krafter som räckte hela turen. Så mycket roligare att ha löpsällskap på de längre rundorna, lättare att kunna pusha varann och få push när man märker att den andre har mer eller mindre kraft än en själv!

Så. Krafterna räckte. Kisspaus behövdes och vattnet i bältet räckte. Tempot la vi på 5.30 per kilometer och grejade det hela resan. Yes!

Nu sover barnen, jag förbereder mig mentalt på att den långa sommarperioden är över och att klockan kommer att väcka mig imorgon. Måndag morgon. Passerkort, datakort och jobbmobil är framlagt - dags att låta jobbet ta plats igen. Slut på semester och ledighet!

Gäller att tassa i ordning och iväg så tyst som möjligt så att resten av familjen får sova en stund till..

Önskar en skön söndagskväll - jobb eller ledig??

Fixa hemma och beställa lite tyg!

Vi har en riktig hemmafixardag idag. Imorgon börjar jag att jobba igen efter fyra veckors ledigt, maken är ledig ytterligare ett par veckor så det innebär att det här med vardagspussel/ hämta-lämna/ laga mat klockan halv sex ligger ytterligare en bit fram i tiden. Skönt! Min känsla inför att börja jobba är ärligt talat lite delad, jag trivs med jobbet och tycker det ska bli kul men har samtidigt haft en så himla skön ledighet som jag gärna önskat skulle pågå ett tag till. Det är ju så himla lätt att vänja sig vid att vara just ledig. Eller hur!? Lyxen av att gå hemma och skrota i shorts och T-shirt en hel dag om man så vill, den känslan är obeskrivligt härlig.. Men nu är livet sådant att kalendern ska plockas fram, jobb-stassen ska dammas av och jobbtelefonen laddas. Phuh, först njuta hemmasöndag!

Nåväl.. Jag ska strax ta en paus i hemmafixandet och ge mig ut på en rejäl löprunda tillsammans med en av tjejerna jag ska springa i Stockholm med. Vi har inte sprungit tillsammans förut så vi får se hur pass jämna vi är.

Bilden högst upp? Jo det förstår ni. Det är bilden på ett tyg från Stoff och Stil jag klickat hem. Tanken är att det ska bli gardin av tyget i dotterns rum, tillsammans med kuddar i ett prickigt mönster i samma färgskala jag också beställt. Leverans under veckan..

Jo men snart så är det ju semester!

Det slog mig IDAG att det SNART är dags för SEMESTER! Hur konstigt är inte det då, att komma på  det lite ”i sista minuten”? Jag är fullt medveten om att vi är halvvägs in i juni men av nån anledning har jag inte kopplat ihop det med att det snart är semesterdags.. Nu är det ju några veckor kvar men med tanke på lite ströledigheter och midsommar så är det totalt sett inte så många arbetsdagar kvar. I år har jag ganska tidigt semester så det bidrar nog till att den så kallade semesterstressen lite börjar infinna sig.. Mycket att göra och mycket jag vill få fixat innan det är dags för välförtjänst ledighet!

Men men, det ska nog gå i år också.. Eller hur!? 

Ikväll blir en kväll framför jobbdatorn så jag passade på att hämta hem barnen redan vid tre. Mysigt att hänga i trädgården med dem, hoppa studsmatta och sjunga om Pippi Långstrump. Plocka syrener! De är fortfarande fina!

Stelbenta byråkrater!?

Denna artikel publicerades på Expressens hemsida 9 maj, 2012. Läs och fundera - vad tycker du?

Sara 

Få yrkesgrupper hudflängs lika hårt och ofta som försäkringskassans handläggare. Ibland är kritiken ytterst välförtjänt, men ganska ofta angrips tjänstemännen bara för att de följer regelverket. Det brukar heta att de är nitiska och stelbenta.En sorglig historia om en förtvivlad pappa från Umeå har utlöst den senaste vågen av avsky. I höstas blev varje förälders värsta mardröm verklighet för honom, när hans nioåriga dotter avled efter en längre tids sjukdom. Sedan dess har han fått sjukpenning. Förra veckan fick han besked om att någon ersättning inte längre skulle betalas ut. Han hade passerat 180-dagarsstrecket och bedömdes ha full arbetsförmåga.

Beslutet skakade om mannens tillvaro. Han skrev ett Facebook-inlägg om den djupa orättvisa han upplevde och det har delats över 80 000 gånger. Det är lätt att förstå pappans förtvivlan och på samma gång svårt att förstå vidden av hans sorg. Men det är inte rimligt att göra försäkringskassan till syndabock.

Myndigheten har följt reglerna, regler som för övrigt är förnuftiga. De innebär att man inte kan sjukskrivas för tillståndet sorg, annat än tio dagar efter ens barns död. Därefter får de flesta sjukpenning ytterligare en tid, för sin psykiska ohälsa. Men såvida sorgen inte har utlöst en allvarlig psykisk sjukdom kommer en dag då ersättningen tar slut. Det innebär inte att försäkringskassan kallsinnigt anser att människors sorg har läkt ut, bara att en nödvändig gräns för det ekonomiska ansvar staten kan ta för livets obarmhärtiga gång har passerats.

Den som förlorar ett barn bär med sig sorgen livet ut. En välfärdsstat ska stötta de drabbade - det är exempelvis viktigt att psykologhjälp erbjuds - men inte genom att ta över försörjningen, bortom en akut fas.

Man kan naturligtvis tycka att reglerna borde vara mer generösa. Men den kritiken bör riktas mot politikerna som bestämmer, snarare än handläggarna. Försäkringskassans bespottade "stelbenthet" är den bästa garanti som finns för att människor behandlas lika. Visst kan det låta lockande med handläggare som navigerar efter sina bultande hjärtan i stället för regelboken, ständigt villiga att göra ett undantag här eller där när medlidandet så kräver.

Men en sådan ordning skulle nära ett gigantiskt godtycke, som inte hör hemma i myndighetsutövning. De sympatiska, vältaliga och välordnade skulle få vip-status i sjukförsäkringen, på alla andras bekostnad.

Sedan är det naturligtvis viktigt att försäkringskassans personal uppträder vänligt och tar sig tid att förklara sina beslut. Mycket tyder på att detta har brustit i fallet med pappan i Umeå. För det har myndigheten bett om ursäkt.

Däremot ska försäkringskassan aldrig behöva be om ursäkt för att den följer regelboken. I den privata sfären är det viktigt att vi visar varandra empati. Men offentlig maktutövning måste alltid sätta rättssäkerheten främst.

• Av Ledarredaktionen ledare@expressen.se

Snälla männischor är fina!

Har varit på annan ort med jobbet idag och gick in på affären på väg hem. Upptäckte att jag saknade den skrynkliga femtiolapp och lika skrynkliga tjuga jag visste låg i jeansfickan. Fasen också, va onödigt.. Fick betala med kortet (som vanligt..)

Åkte hem och jobbade lite och fick ett samtal på jobbtelefon:
”Hej Sara det är Camilla du jag hittade pengar på toan och X trodde att det var dina?? Du brukar göra så..”

Jo, en annan gång för hundra år sen gjorde jag också det och eftersom tydligen ingen annan på jobbet är ett dugg slarvig var det tydligen enkelt att lista ut att det var jag!?
Blir man glad eller blir man glad?
= Man blir jätteglad! Känns som att få en present!

Full fart!

Vi är inte riktigt i nappslutarstadiet, än.. Edith älskar sina nappar och man får locka och truga henne för att lägga den ifrån sig när hon leker eller ska prata. På kvällen idag blev det ett nappsamlarrace i alla fall, gamla nappar fick åka i soporna och resten kokades. Hur som helst är de lite fina att se på, tycker jag i alla fall!

Annars är det ganska mycket nu.. Jag tänker främst på jobbet när det ständigt är mycket att hinna med och det gäller att ha ordentlig ordning på saker som ska bli gjorda för att inte glömma eller missa. Gäller att hålla reda på människor som ska kontaktas eller ämnen som behöver diskuteras för att ha ett flyt i jobbtillvaron. Idag har jag varit i Stockholm över dagen och fått chansen att både lyssna på kolleger och duktiga föreläsare samt prata med andra i samma region. Nyttigt och kul! Jag gillar att jobba och har oftast en rätt hög kapacitet, gäller att hitta tid att varva ner och samla kraft också..

Kom hem sent både igår och idag plus att jag åkte innan nån annan var vaken i morse, passade på att gosa extra med barnen nu ikväll innan de gick och la sig. Det är ju de som ger energi i tillvaron ändå, blondisarna..

Jag vill vara normal!

Fick chansen att lyssna på den här mannen idag. Han heter Eric Donell och har diagnoserna Tourettes, ADHD och Asberger. Ett riktigt energiknippe och hans berättelse gav massor av kunskap om diagnoserna och hur det är att leva med dessa funktionshinder. Så här beskrivs hans ”show-föreläsning”:

Uppmärksammad föreläsningsföreställning om utanförskap, bemötande och motivation vid NPF
som riktar sig till personal inom skola, vård/omsorg, myndighet och till den som själv har en NPF.

Utveckla din förmåga att känna igen och bemöta NPF
Föreläsningen "Jag vill vara normal" ger en insikt i hur det kan vara att leva med en vanlig funktionsnedsättning som Tourette, ADHD och OCD, samt ger kunskap om sociala och andra svårigheter, vanliga missuppfattningar, fördomar och det utanförskap som normalt följer med.

Eric Donell blandar föreläsning med belysande sketcher, filmklipp m m i en lärorik och underhållande mix. Hur är det att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och hur kan den vändas till en funktionstillgång att hämta kraft ur? Föreställningen är en självbiografisk resa genom ett liv av utanförskap och äventyr.

Man kan läsa mer om diagnoserna utifrån olika perspektiv på den här länken:

Självhjälp

Högt och lågt!

Full fart in i nya veckan! Jag tog med min enhet på en enhetsdag för att tillsammans gå igenom resultat i vår medarbetarundersökning, vår verksamhetsplanering samt diskutera igenom vårt uppdrag. Det blev en bra dag! En av de roligaste delarna med mitt jobb är när jag tillsammans med enheten både kan hitta varandra i konstruktiva och kreativa diskussioner samtidigt som man kan skratta ihop och ha himla kul. Arbetsglädje!!

Förutom mycket diskussioner, korvgrillning och fika bjöds det på lite friskvårdsinslag också, en av frågorna fångade jag på bild. Det var en tipspromenad med östgöttaanknytning och jag tänker att jag kommer undan med att jag är värmlänning i grund och botten, mitt resultat blev blygsamma 4 av 12.. Men men, vad gör väl det när resten av dagen varit så bra!

Livsfarlig ledning

Tycker denna skylt är rätt rolig, speciellt eftersom jag har det jobb jag har..

Mailade den till min egen chef och skrev att får vi denna utmärkelse som ledningsgrupp, då är vi illa ute..

Det finns mycket att vara glad över idag! Förutom att solen skiner och att vi får fönstren putsade imorgon är jag glad åt att Edith åter är pigg och kry och ska gå till dagis imorgon - första dagen på en vecka! Med hjälp av farfars insatser som barnvakt och lite mindre jobb för mig har hon fått vila sig hemma och har nu fått sina krafter tillbaka. Mammalycka!

Hoppas att du som läser haft en bra onsdag och njuter av de lite ljusare kvällarna!!

VOBBA

Rapport idag: 7 av 10 föräldrar Vobbar. För dem som är obekant med ordet Vobba (det var jag också, innan nyheterna idag) så betyder det att man jobbar när man är hemma med sjuka barn. Jobba när man vabbar, okej..

Nån psykolog blev intervjuad och pratade om att det kunde vara okej ur en stressförebyggande synpunkt men det är ju också viktigt att man hittar balansen mellan arbete och familjeliv. Typ..

Grubblar över var jag själv står i frågan.

Jag är helt klart en av de där 7 som jobbar litegrann när jag är hemma med sjuka barn men som med allt annat är det en fråga om definitioner. Jag plockar lätt fram arbetsdatorn på kvällen efter de somnat och får undan sånt som jag kan göra via datorn, i mitt fall ganska mycket. Jag känner mig inte som en sämre mamma för att jag kan ha koll på mailen i mobilen när barnen ändå sitter vid tvn en stund, eller för all del sysselsätter sig själva en stund (Edith är två, det är inga långa stunder vi pratar här..) Det gör att jag väl på plats på jobbet har en mindre mängd administration att ta hand om och känner mindre stress. Med modern teknik så finns ju möjligheten att sitta både på kontoret men också hemma och jobba (eller varför inte på stranden, det hade varit härligt. Om det hade varit sommar) - om man har möjlighet är det då fel att nyttja det?

Förstås är det svårt och omöjligt om man jobbar på schema eller dylikt; affärer, förskolor, industrier, frisörer, vården etc. Men jag som har ett tjänstemannauppdrag i offentlig sektor (gääääääsp låter det va) med stor möjlighet att planera mitt eget arbete- inte ska jag ha dåligt samvete om jag vobbar.. Eller? Eller är det vårt skruvade samhälle med högt tryck på utförda arbetsuppgifter och snabb kommunikation via dator och telefon som gör att man inte kostar på sig att ”bara vara” en VAB-dag. Som gör att man behöver vara uppdaterad? Nyfiken på vad ni tycker!?

En sak till… Rättskaffens som jag är.. Att utföra arbetsuppgifter hemma innebär också att man tar ut arbetstid för den tiden, flex eller komp eller vad man har. Och det innebär att man under samma tid inte heller tar ut den tillfälliga föräldrapenningen - för då blir man dubbelkompenserad och det hörni.. Det är inte ok!

Så, vad tycker ni då? Och vad gör ni, när barnen är sjuka och behöver vara hemma?

Famespotting med mera

Här har sonen förberett vad han tänker ha på sig på dagis imorgon. Rart, tycker jag, att han lägger kläderna i den ordning de ska sitta på kroppen sen!

Var i Stockholm idag, en heldag med massor av information med också med diskussioner. Oftast när vi är iväg så blir vi placerade i grupper så att vi får chans att prata med kolleger på andra kontor för erfarenhetsutbyte, alltid nyttigt att höra hur andra resonerar. Idag blev vi placerade så vår egen ledningsgrupp satt samlat hela dagen och jag måste säga att jag gillade det. Trots att vi träffas så gott som dagligen så är det inte så ofta man får chans att fördjupa sig i olika frågor som vi fick idag. Om man kan säga att man investerar i tid så var detta en välinvestering!

Och så tycker jag alltid det är kul att kolla efter kändisar på väg till och från tåget. Mina kolleger tycker nog att jag är rätt tramsig men va fasen.. Förra gången sprang jag rätt in i självaste Görel Crona och idag skymtade jag Claire Wikholm! Ohhhooooo, hur mycket imponerade blev ni va?