Att välja nummer

Vi har just nu inget nummer på vårt hus! Efter panelbytet i november så har vi nu ett onumrerat hus som behöver ett nummer. Och efter att ha gjort en google-sökning på fasadsiffror/ husnummer så visar det sig (förstås... nätet tar ju aldrig slut) att det finns en uppsjö olika siffror eller siffror skrivna med bokstäver att välja mellan:

Tycker det är ganska roligt att skriva numret med bokstäver: tjugosju istället för 27. Det går ju åt lite fler bokstäver då bara, vill man göra det kortare kan vi skriva "tjusju". Eller kanske inte.. Färgen på vårt hus är i stort sett som nummer 47 här uppe så i valet mellan svart eller vitt blir det svart för vår del. Alla dessa siffror hittar man på www.fasadsiffra.se

I alla fall vill vi att det ska vara lite storlek på numret, i alla fall om det bara blir två siffror. Inget litet anspråkslöst typsnitt typ 10 i datorn utan nåt som syns lite mer.

Jodåsåatt.. Nu ska vi försöka att välja...

Att uppfostra en östgöte

Det här jag skrivit om förut. Jag har skrivit om sonen och hans tilltagande östgötska dialekt. Jag har skrivit att både jag och Jonas trodde att värmlandsvistelsen över jul skulle dämpa den här dialekten. Jag har skrivit att vi hade fel.

Men jag skriver om det igen, för det blir bara värre. Och missförstå mig rätt ni som är östgöttar och läser den här bloggen, jag tycker att det är en ganska cool dialekt men hade kanske inte tänkt mig att mina barn skulle anamma den. I alla fall inte hårt!

Men om ni hörde Herman prata kanske ni skulle förstå mig..

Han säger:

åtta, neje, teje

feika (fika)

en två trei fyjra

bygga tourn

potatijs

höus (hus)

tittu(ö)t

Jag vill inte tillrättavisa honom på något sätt utan nöjer mig oftast med att upprepa samma ord i en ny mening. Det är ju inget fel på det han säger, bara att dialekten är svårslagen! Och jag lovar! Det finns inte ett barn eller en fröken eller nån annan jag känner som pratar så brett som han! Kanske ska vara glad åt det, det kanske då är en fas som går över? Eller i alla fall mildras!

Och idag säger han så här:

mamma, det kliar så dant i nacken.

Idag har han i alla fall gjort skridskodebut! Han tyckte det var kul! Humöret var gott och det bådar ju förstås bra för framtiden och nya äventyr på isen!

Att ha en snart elvamånaders hemma..

Mobilladdare. Fjärrkontroll. Mobiltelefon. Bläckpenna. Tvättmaskinens knappar. Tvättmaskinens lucka. Modemet. Laddare till datorn. Mina örhängen.

Vad är detta? Jo, exempel på vad hon får tag i och vill leka med men förstås inte får.

Just det, glömde. Min plånbok faller också in under ovanstående.

Nyckelknippan tycker jag däremot är okej.

Att ha oflyt..

Ja, ingen vidare avslutning på denna tisdag. Jonas är och köper vår middag just nu (pizzamat..) för att vi inte vågar ha barnen i köket. Där luktar det plast, bränd sådan. Hur lyckas jag? Just nu arg på mig själv... Hade ugnen på värmning då jag och Herman gjorde matmuffins. Kollade inte att ugnen var tom utan märkte först att det luktade smält plast. Täcklocket till micron låg i ugnen och det är jag själv som lagt det där. Klant!

Så muffinsen gräddas hos grann-Conny och jag har dukat i tv-rummet som är på markplan.

Lyckades i alla fall att lägga över lite bilder:

En konstruktion som gör att Herman kan ha dörren öppen till sitt lego-bygge men Edith kommer inte in.

För att få i mat gäller ibland en del distrakterande saker eller allehanda sånger och ramsor och tittut-lekar. Fast hon är ofta glad ändå!

Såhär fin är isen i området nu, tövädret och nu dagens kyla har skapat en blank och stenhård yta. Nu säger Herman att han kan tänka sig åka skridskor, nu ska vi bara skaffa ett par också.. Oftast är han nöjd att sladda omkring på isen. Vill inte pressa honom till vare sig skridskor eller skidor (eller annat) utan låta honom testa när han känner för det. Och nu verkar han redo för att testa i alla fall..


I kväll lägger jag lite tid på att göra färdigt det sista på mitt pass som jag har imorgon. Får ibland för mig att jag ska kunna koncentrera mig på detta när barnen är vakna och i närheten men det gåååår ju inte så bra. Oftast. Idag slutade det med att Herman hellre ville lyssna på Spöket Laban och bad så snällt att jag gav efter till slut. Och gick upp för att göra matmuffins...

Rånarjakt i vårt lugna område!?

http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5490623&date=&menuids=

Dagens oväntade och oönskade drama..

Edith låg ute och sov i sin vagn när jag och Herman hörde polishelikoptrar cirkulera i området. Jag tog in Edith och låste dörren. Usch, man vet aldrig..

Nu hör jag ingen helikopter mer men vi stannar inne tills jag ser på nätet att de gripit förövaren. Speciellt som jag fick ett sms att det handlar om en knarkare samt att jag läser på corren.se att han är beväpnad!

Nåt sånt här trodde jag inte vi skulle behöva uppleva i vårt bostadsområde! Usch usch...

Softa söndag..

Nya väderlekar kräver nya kläder (skor) till barnen. Denna gång vinterfodrade gummistövlar för att hålla väta ute men värme inne.. Testade vanliga gummistövlar med raggsockar till Herman i början på vintern men det räckte inte riktigt till utan han frös. Ska surfa runt lite efter olika varianter - kanske man slipper gå i affärer utan kan få hemleverans?

Snölyktan gjorde vi innan det stora tövädret med 2-3 plusgrader kom. Lyste så fint i trädgården för alla "som tar en kvällspromenad", som Herman sa. Han är lillgammal, gossen.

Avslutade denna långa ledighet med en utflykt till skogen. Edith nöjd med att sitta i ryggsäcken och Herman nöjd över att sitta på snowracern med den information i sitt bakhuvudet att det fanns kexchoklad nerpackat i ryggsäcken.. Han är en riktig liten gottegris, medgörlig när han vet att det blir nåt gott äta. Som både sin mamma och sin pappa i och för sig, skillnaden är väl att jag och pappan har bättre koll på vad obegränsad kexchoklad gör för midjemåttet!

I dessa kläder ser hon ut som en liten apelsin (eller isbjörn, för all del), men hur som helst så tycker hon nu att gåstolskonceptet är kul. Balansen är rätt skaplig och hon använder lagom mycket kraft för att ta sig framåt med vagnen. Gullisen, tankar om när hon ska börja gå helt för egen maskin kommer...

En helt igenom lugn och supermysig helg avslutas i och med detta inlägg, Jonas ställer klockan och går till jobbet imorgon. Vardag.. Herman har studiedag och är ledig från dagis. Jag satsar på att ta mig lite tid till att förbereda terminsstarten aerobic (onsdag). Gör en ny koreografi samt ny styrkedel till fyra låtar jag gillar. Denna termin har jag en tidigare tid, klockan 19.00 på onsdagar. Ser fram emot detta!!

05:30

är jag inte så sugen på att gå upp. Då har Herman kommit och lagt sig bredvid och klagar på att han får för lite plats. Klagar på att jag blåser på honom (ojdå, jag andas visst) Han och Jonas knör istället ihop sig i Hermans barnsäng och somnar. Då har Edith vaknat till och sitter i vår säng och hittar sin snuttefilt och börjar leka tittut. Ser sådär söt och förväntansfull ut på lek som hon gör om dagarna. Superglad. Sitter där med filten på huvudet och busar. Da-da-da-da. Tänker att hon är ju för söt men varför kan hon inte förstå att det ännu är natt??

Hon somnar om i alla fall, sover till halv åtta. Skönt...

Dagens bildskörd

Edith kryper omkring på golvet och är nöjd, eller i alla fall ganska nöjd. Hon får ju inte leka med legot.. Herman säger att hon är väldigt ledsen över att hon inte får leka med legot, hon är ju så liten vet du det mamma.. Själv tror jag hon är ganska nöjd med sitt krypande, hon vill bli buren en del men det är nog mest för att det är mysigt att bli buren samt att man ser lite bättre då.

Och Herman. Han har fått ärva (låna) Jonas barndomslego och han är bokstavligen helt såld! Nu är det alltså smålego som gäller, no more Duplo.. Han har suttit flera timmar med legot idag, han bygger och bygger om. Bygger och bygger lite till. På sista bilden visar han det han själv byggt - en lastbil. Eller om det var ambulans..

Kan tänka mig att det blir lite mer byggande här i helgen, på måndag är det vardag igen efter vår lååååånga ledighet. Jonas ska till jobbet och det är dags för dagis igen.. För mig, en och en halv månad plus lite till innan jag stryker blusen och går till jobbet efter föräldraledigheten. Blandade känslor - försöker att tänka ganska lite på det hela än så länge. Det är ju några veckor kvar!!

Ha en fin helg!!