Jag är mamma. Jag älskar mina barn. Så okomplicerat och så självklart och jag älskar de där linhuvudena så otroligt mycket. Jag älskar att se dem utvecklas och lära sig saker och även hur de är när de är med andra, både vuxna och barn. Hur de är när de är med varandra och hur de är utan varandra.
Som mamma skulle jag lätt gå i brinnande eld eller på glödande kol för deras skull, finns inget som gör mig så lycklig som deras glada skratt eller lustiga påhitt. För deras skull är jag beredd att ta en vaknatt vilken natt som helst, beredd att alltid blåsa såriga knän eller klippa för långa naglar. Beredd att åka och hämta dem när helst dagis ringer eller läsa böckerna om Alfons ännu en hundrade gång.. Den bästa belöningen är en supergo Hermankram och puss och en Edith som helt på egen hand sjunger om Pippi med ögon som glittrar av glädje över att hon är hon!
I livet är jag lyckligt lottad, jag har mycket att vara tacksam för och visa glädje för. Såna saker älskar jag också! Jag har en stor och frisk familj i stan och på olika håll i landet. Jag har en egen frisk och stark kropp som både burit och fött barn och som fortsätter att hålla sig stark och frisk, som hjälper mig att klara vardagen. Jag har underbara vänner i min stad men också på andra ställen i landet, alla värda sin egen vikt i guld!
Detta var sjätte och sista delen i den bloggutmaning vars idé är Elins. Kolla in på hennes blogg för att läsa om andra som skrivit om samma tema! Tack Elin för de här veckorna!















