Vet inte vad det varit med den här veckan men varje dag har börjat tidigt och slutat sent. Alla är vi trötta och lite sega. När barnen skulle till dagis imorse var det under stora protester och ledsamheter. Booom. Där sitter det gnagande mammasamvetet som en vass tagg i magen. Att lämna ett eller båda barnen ledsna eller arga är bara så tufft, rent bedrövligt. Det hjälper ju inte att sitta kvar heller utan det är bara att vinka glatt och ropa att vi ses. Sen! Idag ringde jag till dagis när jag kommit till jobbet och då var lugnet och friden återställd och barnen satt med en fröken och läste bok. Mammasamvete - har ni det ibland?
Ja. Nu har barnen fått sina popcorn och vi våra nötter och lite mörk choklad. Sonen fick se första delen i Fångarna på Fortet och nu med barnen i säng ska jag packa ihop mina grejer inför helgens löparlopp i Stockholm och sen sjunka ner framför en film. Imorgon 16.15 är det dags, det jag tränat för sen i maj.. Stockholm halvamarathon… Wish me luck!
Man kan hur som helst sammanfatta fredagen med att den slutar betydligt bättre än den började!
Ha en skön kväll!
Klart man har dåligt mammasamvete ibland. De här senaste veckorna har varit lätt hysteriska med tidiga mornar och sena kvällar. Förutom de vanliga aktiviteterna tillkommer tex föräldramöten som ska trängas om tiden. Det är ytterst sällan jag hoppar träning. Men idag var jag så trött så jag somnade som en klubbad på eftermiddagen.
SvaraRaderaLycka till imorgon. Är det fint väder åker jag kanske in till stan och kollar lite.
Fy vad det är jobbigt det där. Skönt att ha det bakom sig, nu med stora barn.
SvaraRaderaStort lycka till imorgon.
Kram Lena
Oj, oj, oj mamma-samvetet känner jag av alldeles för ofta.. Känslan av att inte riktigt räcka till infinner sig så gott som dagligen. Jag försöker trösta mig med att barnen trivs jättebra på dagis, men att varje dag vara den förälder som hämtar barnen sist känns ju sådär, och då hämtar jag ändå 16.30, vilket jag själv inte tycker är särskilt sent. Stort lycka till imorgon, du kommer att flyga fram på lätta ben, det är jag övertygad om!
SvaraRaderaJa det där hemska mammasamvetet - att alltid känna sig otillräcklig överallt, på jobbet, hemma och för vänner & familj.... suck det fanns ingen ände på det när barnen var mindre men det lättar med tiden om det nu är någon tröst ;) Lycka till i morgon! Jag är verkligen imponerad av alla som kan och orkar springa längre sträckor.
SvaraRaderakram Ullis
Klart jag önskar dig lycka till gumman! Kommer gå jättebra!! Massa tankar till dig imorgon!!
SvaraRaderaStor kram och hoppas vi kan ses snart?!
Håller tummarna för dig idag :) och du det där mamma samvetet dyker upp titt som tätt...kram Diana
SvaraRaderaÅh fy jag känner igen det där, men det är bättre nu när de är större. Hoppas du får en fin dag idag, det tror jag säkert! Kram Nilla
SvaraRaderaMammasamvetet har man känt på många gånger.
SvaraRaderaMan känner att man inte riktigt räcker till och hinner med allt.
Lämningen på förskolan förstår jag precis, har det likadant till och från,
fast jag nu är mammaledig med vårat tredje barn, men mina pojkar går 15timmar.
Vissa dagar är för jobbiga och mitt samvete tar över då kör vi en "Hemmadag"
Lycka till idag!!!!
Kram Elle
Lycka till idag :) Jag håller tummarna!
SvaraRaderaKommer nog aldrig ifrån det dåliga mamma samvetet, men vi gör ju så gott och rätt vi kan eller hur?
SvaraRaderaLYCKA TILL IDAG VÄNNEN!!! 15 min avklarade och jag hållar alla mina tummar, hade varit SÅ kul att varit med. nästa år?
kram
Tack för titten och kommentaren:))
SvaraRaderaDet där dåliga samvetet är en flitig följeslagare när man har barn. Nu har mina blivit stora men jag kan fortfarande känna känslan av dom där mornarna. Jag brukade också ringa tillbaka till dagis.
Hoppas det går bra på loppet idag!
//Cicki
Jag tänker ganska ofta att jag gör mitt bästa, och att mina barn har det helt sjukt bra om man ser det i ett större perspektiv och tittar runt jordklotet, även om jag är sur ibland, även om dom är ledsna ibland. Jag har faktiskt sällan dåligt samvete, nästan så jag känner mig onormal för det verkar som att jag är den enda mamman som inte har det.. Men man gör ju sitt bästa och det är ju good enough liksom.
SvaraRaderaKänner så igen mig i det du skriver! Ser fram emot fullständig rapport från loppet!!
SvaraRaderaOnt i hjärtat varje gång Alma gråter vid lämning. Vad ska man ta sig till, mer än försöka sitt bästa? Med det och alla andras kommentarer vill jag säga det du egentligen redan vet, du är definitivt inte ensam! Hoppas loppet gick som du ville!
SvaraRaderaÅh jag känner igen det där! Men jag tror att det är vi mammor som lider mer än barnen. Nu när mina barn är tonåringar så tycker jag att det är de som inte hinner med mig ;)
SvaraRaderaFör sent med ett lycka till inför loppet...hoppas det gick bra för dig!! Kram Suss