En kvinna på jobbet frågade i höstas om hon fick sticka en kofta till Edith, såklart hon fick! Nu är den klar och hänger på en galge i hennes rum, inväntar rätta tillfället för premiär! Inte så ofta nån av barnen har hemstickade kläder direkt så koftan får lov att bli lite nogsamt nyttjad. Inget slit-å-släng-å-spill-sylt-på inte..
tisdag 10 april 2012
Finkoftan
En kvinna på jobbet frågade i höstas om hon fick sticka en kofta till Edith, såklart hon fick! Nu är den klar och hänger på en galge i hennes rum, inväntar rätta tillfället för premiär! Inte så ofta nån av barnen har hemstickade kläder direkt så koftan får lov att bli lite nogsamt nyttjad. Inget slit-å-släng-å-spill-sylt-på inte..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nej, så söt får man vara rädd om :)
SvaraRaderaSv; nej, jag jobbar bara en natt åt gången och sen är jag ledig några dagar innan jag går på nästa pass. Så jag klarar fint att vända dygnet tillbaka. Tur det!
Kramar Kicki
Söt tröja! Vilken arbetskamrat o vilket erbjudande!
SvaraRaderaHälsa henne från Ediths mormor som inte är nåt vidare haj med stickor och garn.
Det var en go arbetskamrat det!
SvaraRaderaFin, vilken snäll arbetskamrat.
SvaraRaderaÅh, den är underbar, älskar knapparna.kram Diana
SvaraRaderaHelt underbar!!
SvaraRaderaSnäll arbetskamrat, må jag säga.
SvaraRaderaFin kofta och med knappar som hjärtan. Härligt.
Kram!
Vilken snäll arbetskamrat. Kram
SvaraRaderaSuperfin kofta! Kul att kika in här igen:-) Har varit lite borta från bloggvärlden från o till. Hoppas allt är bra med dig! Ha en fin dag! Kraaaam
SvaraRadera