Senaste gången jag åkte skidor är fem år sedan, då åkte jag Öppet spår mellan Sälen och Mora. Den färden var en upplevelse, föret var kanonbra och det gick ganska fort periodvis. Jag hade Jonas medmig, stationerad längs vägen tillsammans med mamma och pappa som också hejade. Minns att brorsan också var med. Även min vän Karro åkte loppet vid samma tillfälle. Jag gjorde då tre moment av fyra i den Svenska klassikern men bommade Vansbrosimmet på grund av att jag spräckt armen under Vätternrundan och under själva simmet hade ena armen i gips. Dock simmade Jonas i Vansbro den sommaren så jag fick i alla fall uppleva det hela på plats.
Att jag åkt Vasaloppet är en av de saker jag är glad och stolt över, vet inte om jag en gång till kommer kunna uppbåda den energi och vilja som krävs för att träna inför loppet men sen också genomföra det hela. När jag kom i mål i Mora var min enda tanke "jag klarade det - var är min pizza?" och jag var så trött på att se mina skidor att jag vrängde dem av mig och lät nån annan ta hand om dem.
Sen dess har jag fött två barn och således varit gravid lika många gånger och vintrar (inte åka skidor) eller haft andra skäl att inte leta fram skidorna (för lite snö). Skidorna stod länge hemma hos mamma men finns sedan nåt år hemma hos oss. Idag fick jag bara för mig att testa dem igen. Sagt och gjort, upp till spåret och köra några kilometer. Härligt! Frisk luft! Mycket snö! Fina spår! Bra vallat! Men så jobbigt... Mina armar är alldeles för svaga för att ha mycket kraft i stakningarna men skam den som ger sig, nu ska jag ta en tur så ofta jag får möjlighet! Längdskidor är ju verkligen en av de mest allsidiga träningsformerna som finns.
Ha alla en fin tredje advent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad glad jag blir när du skriver en liten hälsning till mig!